ljus i tunneln..?

idag fick vi ett samtal hem. mannen har äntligen varit på sin första intervju. inte särskilt illa pinkat visserligen då vi bara varit här i en månad och han bara övat sin svenska under den tiden. intervjun var naturligtvis på svenska och den gick helt okej. självklart kände han sig frustrerad över att inte kunna utveckla sina svar och säga ALLT han hade på hjärtat, men han lyckades i alla fall förstå och svara på alla frågor. jag är stolt över honom! nu är det bara att hoppas och kämpa vidare. hjulet har ju börjat snurra, bara att knata med.